2013-09-09
Måndag den 9 september
Det blev sent idag. Jag har inte gjort något skriftligt inlägg alls idag. I morse lade jag upp vinnarlåten på förra veckans röstningsomgång med 5 låtar av Björn Afzelius. Denna gång är det 5 låtar med Bob Dylan som går att rösta på. Jag kan bara säga: Faktum var att jag tog med den nya låten "Pretty Saro" som släpptes 2013. Outgiven 1970. Men 43 år senare så kom den ut. Alltså under 2013. Så nu kan den lyssnas på hur mycket som helst. Det är en riktigt bra låt. På tal om Bob Dylan så hittade jag en gammal låt som heter When I Paint My Masterpiece som släpptes som nyinspelning 2013. Men den är gammal från början. Jag har tyvärr ingen aning om vilket år den släpptes. Jag hittade även en låt från plattan Blood on The Tracks från 1975. Innan jag presenterar den låt som var ny för mig så kan jag nämna att Simple Twist of Fate och Tangled Up In Blue släpptes 1975. Men den nya låten var Lilly, Rosemary and The Jack Of Hearts. En riktigt bra låt om man frågar mig. Troligen så är den icke översatt till svenska. Jag har faktiskt översatt några av Dylans låtar (bortsett från de låtar som översatts av Mikael Wiehe. Bland hans översättningar finns ju Ni Som Tjänar på Krig. Ifall att Lilly, Rosemary and The Jack Of Hearts inte är översatt så hade det varit kul att göra en fri översättning på den låten. För att den är så skön tycker jag. Original-inspelningen med Bob Dylan är exakt 8 minuter och 52 sekunder lång. Jag gillar ju långa låtar. Men ingenting slår Sad-Eyed Lady of The Lowlands från 1966 som är 11 minuter och 20 sekunder. Frågan är hur länge orkar Bob Dylan egentligen spela in en låt. Det finns inget gränsfall för att han ska tröttna efter drygt 5 eller 6 minuter. Ibland känns det som, kan jag tycka - att Bob Dylan kan hålla på i flera år att spela in en låt. Det är min tanke i alla fall. Vad andra tycker det har jag ingen jävla aning om. Men han får väl hålla på så länge han orkar och framförallt vill. Det är ju kul att han har gjort så fantastiska låtar och sjunger som en gud. För det första kan jag tillägga att han har gjort ett eget radioprogram där han spelar låtar och pratar en hel del. Han spelar i alla fall inte Like A Rolling Stone eller något överhuvudtaget som är hans eget material. Istället presenterar han låtar som han inte skrivit alls. Det är faktiskt andra som har skrivit låtarna. Jag har hört radio-programmet. Jag uppskattar det verkligen. Egentligen när det gäller Dylan så är ju hans musik och hans texter det bästa. Efter att Mikael Wiehe skrev sin låt om det sjunkande skeppet Taitanic så skrev Bob Dylan låten Tempest som handlar om att skeppet sjönk. Den låten är ju ofantligt lång. Den är faktiskt över 13 minuter lång.
Vinnarlåten på veckans musikquiz "Senor Martinez Mondragons Bekännelse"
Denna låt vann veckans quiz.
Måndag den 9 september
En ny vecka har startat. Jag sitter hemma och bloggar. Jag har gjort en helvetes drös med inlägg. Det blir spännande i slutet av detta året för då räknar jag efter alla inlägg som jag har publicerat under hela året. Men det är många inlägg som ska publiceras först. Vissa dagar skriver jag en hel del i samma inlägg. (Om det står mycket så blir det mycket att läsa om). Ta ett exempel. Den dagen då jag skrev om Aretha Franklim. Då blev det många som läste.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)