Änkan om Alf Robertsons död (2008)

Alf Robertson, 67, visste att slutet var nära.

Som ett sista farväl spelade han in barnvisan ”Lille Ole med paraplyen” tillsammans med sina små döttrar.

– Det var så viktigt för honom att hinna färdigt med den innan han dog, säger änkan Monica.
På julaftonens morgon somnade han in.

Visa alla bilder

Fakta

Slog igenom 1969 med "En liten fågel sjöng"

1941: Föds den åttonde juni i Göteborg.
1957: Mönstrar på M/S Kanada, och tillbringar drygt tio år till sjöss.
1969: Debuten ”En liten fågel sjöng” släpps. Alf Robertson slår igenom och hamnar på Svensktoppen med ”Riv inte vårt kvarter”.
1971: Sätter upp en teaterpjäs.
1973: Åker tillsammans med dåvarande fästmön till USA för att satsa på en karriär i Nashville.
1976: Gör succé med översatta countrylåten ”Hundar och ungar och hembrygt äppelvin”.
1981: Tv-genombrott i ”Hylands hörna”.
1997: Drabbas av hjärnblödning.
2002: Gör turnén ”En kväll med mina bästa låtar”.
2004: Gör turné med politikern Alf Svensson.
2008: Börjar spela in ny skiva. Avlider på julafton.

Kända röster om Alf Robertson:

Roland Ruus, 61, musiker i bandet Spotlight, Lerum:
– Jag skulle kunna prata hela kvällen. Vi började jobba ihop på annandag jul 1980, i Grums Folkets hus. Alf var ju het under 80-talet, och det var mycket turnéer. Det var en riktigt fin kille, typisk göteborgare. Jag och många andra kommer att sakna honom.
Bert Karlsson, 63, skivbolagsmogul, Skara:
– Vi höll på att spela in en skiva nu. Han var en av de mest envisa människor som jag någonsin träffat. Jag tjatade på honom länge att han skulle göra ”Där rosor aldrig dör”, men han vägrade och sjöng fel varje gång på inspelningen. Sen gjorde Hans Martin den i stället, och sålde 140 000 exemplar.
Patrik Tibell, 43, låtskrivare, producent och nära vän, Skara:
– I början hade jag förutfattade meningar om honom, som jag fick äta upp. Han var unik och äkta. Rakt på sak, inga krusiduller. Vi har varit vänner i nästan 20 år nu, och ett tag fick vi för oss att vi skulle göra popkarriär ihop och få träffa Dolly Parton, ha ha. Det var hans livsdröm, att få sjunga med henne.
Inger Nordström, 45, sångerska i Amarillo, Lidköping:
– Jag och mitt dåvarande band, Rhinestone, besökte honom redan i Nashville. Han brukade lifta med vår buss till olika spelningar. Alf var en väldigt stor personlighet, en väldigt, väldigt fin och omtänksam människa som aldrig var rädd för att stå för sina åsikter. Han sticker ut i mängden.
Leif ”Loket” Olsson, 66, programledare, Göteborg:
– Han ringde till mig för två månader sedan, och då tyckte han att han var på gång igen. Han var med i ”Bingolotto” många gånger på min tid, folk älskade hans låtar, särskilt ”Hundar, ungar och hemmagjort äppelvin”. Han hade ingen tur de sista tio åren av livet, hjärtattacker hit och dit. Han gjorde en väldigt fin variant av ”Barnatro” som är en av mina favoriter.
Alf Svensson, 70, före detta partiledare (kd), Gränna:
– Jag blev väldigt dyster till mods när jag hörde att han dött. Alf Robertsson var en person som det var lätt att bli förtjust i. Han hade levt ett hårt och dramatiskt liv och utsatt sitt psyke och sig själv för alldeles för hårda prövningar, men alltid kommit igen. Vi träffades på ”Bingolotto” under Lokets tid, och då sjöng han ”Barnatro” och jag spelade saxofon.

Efter fyra hjärtinfarkter och två strokes orkade inte hans kropp mer.
I går morse dog countrystjärnan Alf Robertson på ett sjukhem i Göteborg.
– Jag hade suttit hos honom hela natten, och åkte därifrån en timma innan han dog. Även om jag inte var där när det hände så känns det som att vi fick den tiden som vi behövde, säger hans fru Monica Robertson, 47.
Hemma i familjens hus i Frillesås väntade parets döttrar, Lisen, 8, och Isabella, 6, på att mamma skulle komma hem så att de fick öppna paket.
– Det är så svårt för barnen att förstå vad som har hänt. Jul är något roligt för dem. Klappar och gran och sånt. De är ledsna, och sedan glömmer de av det ett tag. På ett sätt hanterar de döden bättre än vi vuxna, de avdramatiserar allt, säger hon.

Uppträdde nyligen

Alf Robertson drabbades av en hjärnblödning 1997, och hans hälsa blev allt sämre de senaste åren. Men inget kunde slita honom från scenen. För bara två och en halv månad sedan uppträdde han på Kulturhuset
i Trollhättan.
– Jag förstår inte hur han klarade det, han var så sliten då. Men han älskade att stå på scen, sjunga och träffa folk. Han ville göra det in i det sista, och det fick han också, säger Monica.

Försökte prata med barnen

Det var efter sångarens fjärde hjärtinfarkt, för drygt en månad sedan, som Monica och Alf tvingades att inse vartåt det var på väg.
– Läkarna berättade att det inte var mycket tid kvar. Så vi pratade med barnen så gott det gick. Jag har försökt svara på deras frågor, men samtidigt kan man ju aldrig riktigt förbereda dem på det här, säger Monica.
Alf Robertson höll vid sin död på att spela in en skiva, den 52:a i ordningen.
– När han förstod vad som skulle hända så ville han spela in en låt med barnen. Han var så dålig att de fick spela in den här hemma, men de gjorde klart den. Det var nog hans sätt att ge dem något att ha kvar av honom, låten blev det sista han gjorde, säger hon.
Den danska visan, ”Lille Ole med paraplyen”, kommer att finnas med på Alf Robertsons sista skiva, som släpps i januari.
– Jag lyssnade faktiskt på den i bilen i morse, på väg hem från sjukhuset. Det kändes lite bra, mitt i alltihop, säger Monica Robertson